The land of a thousand lakes/Tuhansien järvien maa

Hej Alla glada!

I skrivande stund från,

Oulu(Tidigare Uleåborg, eller hur det nu stavades....)

Finska  delen av bottenviken.

Nu ligger jag här i kojen i min hytt, hytten är egentligen till för "Suez crew" så från och med nu heter den bara Suez så vet ni vart jag är när jag skriver att jag ligger i Suez, och skriver på det första inlägget från Transwood. 

Äntligen har jag fått en hytt med runda ventiler, så det blir lite mer äkta fartygskänsla, fantastisk utsikt därtill, oftast har jag en container rakt utanför ventilen så mycket mer än ett ljusinsläpp är det inte. Men lika glad är jag för det. Det känns liksom lite mer som jag föreställde mig att hytter ska vara, och de ska ha runda ventiler.

Transwood har denna första veckan varit en mycket positiv överraskning. Med "State of the art" utrustning överlag, en trevlig besättning, och en mycket bra kock så är det som gjort för 7 stycken härliga veckor här ombord. Dessutom är rutten trevlig, mellan Finland och Belgien i tämligen vackert kustlandskap.

Min träningsperiod ombord här på Transwood började med att jag förra Söndagen blev upphämtad av min nya elevkollega från maskin. Tillsammans i den tidiga morgonen begav vi oss mot det avlägsna Simrishamn i Skåne. För alla er som inte varit i Simrishamn ännu så kan jag rekommendera att inte åka dit, där finns inget att se. Vi var lite tidiga så vi stack iväg till Konsum och köpte lite välförtjänt glass som vi njöt av i solskenet på morgonen. Vår påmönstring blev ganska för mig annorlunda då vi fick åka lotsbåt ut till fartyget och hoppa in genom lotsporten på sidan. På grund av dimman så såg vi inte Transwood innan vi på ett mer eller mindre stenkast avstånd från varandra, lite tänkte man ändå på det faktumet att vi var en väldigt liten båt, och Transwood är ett väldigt stort fartyg. Vem som skulle ta mest stryk i en kollision stod ganska klart för en. 

Men allt gick bra och ombord kom vi tryggt. Något som jag fick börja vänja mig vid från dag 1 är att det är att jag bor på däck 5, bryggan ligger på däck 10. Och det finns ingen hiss. Benmuskler och bättre kondition lär bli resultatet av den här praktiken. Spring upp, spring ner. Och så gör du det några gånger till. Och försök att inte flämta alltför högt när du kliver in genom dörren till bryggan. 

På däck 5 bor alltså jag, i en hytt designad för personal som kommer ombord när man går genom Suez, som jag tolkar det. 4 bäddar att sprida ut mig över och ett väldigt nytt badrum, samt tv, bredband och ett litet skrivbord. Inte helt fel det heller, även om det är väsentligt mindre än Conveyor, men jag gissar att eftersom det är nyare får det jämna ut sig.

Och en klar fördel som får räknas in i boendestandarden är att två hytter bort ligger bubbelpolen och bastun. Det är jobbigt att vara kadett ska alla ni där hemma veta ...... Trist nog prioriterade jag bort att ta med mig badbyxor ombord, men skepparn var folklig nog att säga åt mig att ta ett par rejäla underkläder och använda dem istället. Sagt och gjort, det är så himla gött att efter en lång arbetsdag krypa ner i bubblorna. 

Nåja, nu vandrade jag iväg från huvudspåret lite här. Tillbaka till första dagen. Vi kom ombord och satte våra personliga bagage i respektive hytt och såg raskt till att infinna oss på bryggan för möte med våran skeppare och överlämnande av lite papper. När det var överstökat fick vi lov att spendera resten av dagen med att utforska fartyget så mycket vi orkade, något vi verkligen orkade göra, mycket. Vi passade även på att få ett bra intryck av kockens matlagning med ett gott första intryck av hans konster, första måltiden ombord och alla därefter har smakat riktigt, riktigt bra.

Dagen avslutades med att krypa ner i en skön koj och stänga ögonlocken efter en häftig första dag ombord, helt slut i rutan efter att ha funnit sig tillrätta med ett nytt hem.

Många dagar har nu gått mellan min påmönstring och jag ska försöka berätta lite om dem allihopa. 

Från min påmönstring utanför Simrishamn så började vi stäva mot Antwerp via Kiel kanalen. Mycket trevlig färd genom ett varmt och soligt Tyskland, jag passade på att njuta så mycket som möjligt av att stå ute i solskenet och dra in lite frisk luft. När vi skulle gå in i slussen till Kiel från den östra sidan så var jag ute på däck. Och studerade hur besättningen lade till, självklart var jag var inte alls väldigt upptagen med att försöka få så mycket sol på huden som möjligt, nej nej inte alls. ....

Vid slussportarna fick jag en mycket bekant doft på känn, Skandinavisk hav. Tång, bräckt vatten, och några andra väldigt viktiga detaljer gör upp den här doften speciell. För mig är det doften av hemma. Det är så havet ska lukta. Är det bara jag eller doftar det nästan bara på det där lite extra speciella sättet under Vår och Höst? Kan vara något jag bara inbillar mig men det kändes så just då. Då visste jag, sommaren och värmen är på väg.

Kanalen var för övrigt väldigt trevlig att åka genom, fin utsikt och en tidvis påtaglig doft av gödsel från åkrarna som utgjorde utsikten. Allt gick bra och vi kom tryggt ut på andra sidan efter några timmar. På andra sidan rådde lugnet med ett närmast platt hav och en mycket ljummen kväll svepte över oss. När vi gick ut ur slussen var solens ljus på väg ner och så slutade en väldigt trevlig vårdag.

För övrigt stod jag självklart inte och maskade på däck hela dagen, utan jag hjälpte faktiskt besättningen med lite småsaker som skulle finputsas inför en inspektion uppe i Finland. Bara så ni vet att jag faktiskt kan arbeta också.

Dagarna efter Kiel spenderade vi bland annat i ett mycket varmt och skönt Antwerp, en inte speciellt snygg hamn, men jag svär, varje gång jag varit där så har det för årstiden varit bra väder! Även så denna gången då långt in på natten det var så varmt så att man nästan skulle kunna kallat det för svensk sommar. Jag fick även prova på att köra lite av våran förtöjningsutrustning. Mycket spännande vill jag lova, det är trots allt väldigt sällan ännu som jag fått lov att testa på att ens provköra vinscharna för de kablar som vi förtöjer med.

Zeebrügge blev nästa anhalt, något soligare, men även något blåsigare. Större delen av våran vistelse där var det mycket bra solsken, men vinden som kom in från havet gjorde vistelser ute på däck till en kylslagen upplevelse. Det var skönt att kasta loss och sätta kursen mot bottenviken och Finland. Staden lever dock upp till sitt namn, det är en brygga precis jämte havet.

Turen gick istället för Kiel genom Öresund då vi hade tillräckligt lite djupgående för att klara av att gå fritt från botten i rännan. Återigen bjöd moder natur på fint väder, när vi passerat Kastrup och kommit ut på den södra sidan av bron/tunneln så kunde vi till och med se hur strömmarna som möttes blandades med varandra i form av strömlinjer på ytan. Så man kan lugnt säga att vi hade fint väder.

Från Öresundsbron till isgränsen uppe i bottenviken har jag roat mig med att jobba med däckslaget, ingen dag är den andra lik riktigt, det blir diverse underhållsarbeten som ska göras. Det är en av de sakerna jag uppskattar mest med att vara ute som nu. Ingen dag är verkligen den andra lik, inte ännu, inte för mig.

Vid isgränsen fick jag temporärt byta till 0400-0800+1600-2000 vakten för att få lite erfarenhet av att gå genom is innan den smälter bort helt, många nya erfarenheter alla redan. Som ljudet som is gör mot skrovet när man går genom det. Eller de i mina ögon enormt modiga lotsarna från Finland som mönstrar på genom att lägga en stege ut över den krossade isen närmast fartyget och sedan raskt kliva på den fram till lotsstegen. Vår skeppare sa att de även är galna nog genom att mönstra av genom att hoppa ner på stora isflak(från lotsstegen förmodar jag), om det är sant så är de långt mycket mer modigare än jag någonsin kommer bli, inte ens för pengar skulle jag göra det. Blotta tanken på att trilla i det isiga vattnet närmast fartyget ger mig kalla kårar. 

Men jag gillar deras transportmedel nu under vintern, en hybrid mellan svävare, båt och isjakt. En svävares luftmotor driver den fram, medan själva farkosten är formad som en katamaran(mer eller mindre) med en ponton, formade som skridskor(mer eller mindre) på varje sida av skrovet. Jag gissar att denna lustiga syn är tänkt att både kunna flyta och glida, samt vara tålig nog att klara att stöta emot mindre isklumpar. Lustig syn må jag säga.

I skrivande stund är vi på väg till Kemi, som är den hamn som är absolut längst norrut för mig hittills. Det ska bli spännande att slå mitt eget personliga rekord i latituder, vänta bara, nordpolen ska jag besöka Någon gång.

En annan skön sak är att ljuset på morgonen nu är så starkt här uppe att det är ljust redan när vakten börjar 0400. Mycket hjälpsamt för att göra en piggare än att sitta i beckmörker i mörka natten och intala sig själv att "det är morgon, det är morgon, det är morgon" för att kroppen ska första att man ska vara pigg.

Nåja, nu ska jag upp på bryggan och njuta av både dagsljus och en isfylld horisont. 

Ha det riktigt härligt allihopa!

Rasmus.