Allegro del II

Till Singapore, Indonesien, Malaysia och tillbaka till Indien

Söndagen den 1:a november 2015

Indiska oceanen, Allegro

Lokal tid: 15:00(4,5 timmar före svensk zontid)

Kära läsare,

Så kommer då följetången om tiden ombord på Allegro del två. Sen senast har vi hunnit med både det ena och det andra som jag nu skall förklara.

Från Indien till Singapore

Efter att vi lämnat Indien så satte vi kurs mot Singapore. Singapore, denna oas av civilisation och ordning mitt i den öken av länder som har mycket kvar att göra för att utveckla sig själva(snällt sagt).  Här stannade vi för att göra ett depå stop. Vi bytte dock inte hjul utan fyllde på med proviant/reservdelar och diverse bränslen/oljor. Allt gjorde vi ute på vår ankringsplats, så det blev en väldigt ”traditionell” scen när vi arbetade.

Lokala affärsmän/leverantörer låg jämte oss i träbåtar med våra varor uppe på däck, vår kran lyfte upp varor(i nät eller med spännband) till vårt eget däck där stora delar av vår besättning jäktade omkring med att stuva in varorna på sin rätta plats. Speciellt provianten var extra känslig för påverkan av solskenet och värmen.

Det tog oss flera timmar att genomföra och förutom kranen så sker det mesta av själva arbetet för hand. Om nyfikenhet finns angående varför sjömän tenderar att ha en del muskler så finns förklaringen att läsa i att ombord på fartyg så krävs det fortfarande 2015 att tunga lyft/liknande görs för hand i grupp eller av enskilda sjömän. Men vi får ju ”träna” på arbetstid så jag antar att det i positiv anda kan anses vara en jobbförmån, speciellt i stekande solsken(solbränna på köpet).

Efter vårt depåstop i Singapore så hastade vi iväg till Indonesien för att hämta vår nästa last.

Från Singapore till Indonesien

På väg till Indonesien började ett av mina nya intressen ta form, fågelskådning. Fåglar och andra levande väsen som kan flyga är i princip de enda besökarna vi får ombord på fartyg, hemma i farvattnen runt Sverige så är dessa besökare för mig ofta rätt välbekanta i sina arter. Men här nere i Asien så är de desto mer främmande och exotiska.

En av dagarna när jag var ute på däck så blev jag i princip nästan nerflugen av en lokal ugglesort som inte såg sig för när den flög. Den tvärbromsade och girade iväg i en annan riktning bara någon meter framför ansiktet på mig för att sen landa på däck några tiotal meter bort från mig. Mycket vacker fjädertäckning på den och ett allmänt majestätiskt utseende(det var ingen liten uggla direkt). Det som gjorde mig mest förvånad är att den dök upp relativt långt ute på havet och dessutom i fullt dagsljus. Men då jag inte kunde identifiera den så kunde jag inte heller läsa på om eventuella levnadsvanor så det får förbli ett mysterium.

Indonesien(där vi befann oss) var under största delen av tiden täckt av en dimma/brandrök som låg och hindrade mig från att titta närmare på kusten/stränderna runt omkring oss under tiden vi navigerade oss till hamn. Väldigt synd och uppenbarligen inte speciellt populärt då lokalradion rapporterar om stora bråk om dessa svedjebränder(i Singapore fick de stänga skolor och liknande offentliga instanser och rekommendera folk att stanna inomhus).

När vi väl kommit fram till hamnen som låg inne i en större flod/flodsystem så blev det ankarliggande ett tag. Helt okej erfarenhet men tämligen långtråkigt efter ett tag. En spännande sak som jag tittade närmare på under de tidiga morgonarna(då jag hade vakt) är den eldslåga som oljeraffinaderier ofta har brinnande ur en skorsten från fabriken, detta för att på ett ”effektivt/säkert” sätt förbränna brännbara gaser. Mitt i natten mot en becksvart himmel såg eldslågan och skorstenen den brann ovanpå ut som en scen från sagan om ringen. Saurons öga högt ovanpå det svarta tornet Bara-dur i landet Mordor. Referensen till Mordor är kanske inte helt opassande i ett land som svedjebränner i den omfattningen som pågår.

I Indonesien blev jag också introducerad till vårt lasthanteringsprogram. Programmet i sig självt är ett mellanting mellan en simulator/miniräknare, vi skriver in förslag på värden som vi vill försöka ha och simulatorn visar oss resultaten hur dessa värden kommer påverka fartyg. Exempelvis kan jag vilja ta reda på hur mycket jag kommer att lasta ner fartyget i vattnet om jag tar ombord 3000 ton olja, och då få reda på att fartyget sjunker ner cirka 2 meter i vattnet. Programmet visar även upp konsekvenserna av mina föreslagna värden i bilder/video där en modell av fartyget flyter i vattnet. Mycket smidigt att ”bara” kunna knappa sig fram till lämpliga värden för hur mycket vi ska lasta i varje tank istället för att behöva räkna allt för hand på papper. Det tog några timmar för mig men efteråt lyckades jag ta fram ett fungerande alternativt till hur vi skulle kunnat lasta den last vi skulle ta ombord till Indien(mer än måttligt stolt över detta kan jag intyga.), jag misstänker att nästa försöka kommer ta väsentligt kortare tid nu när jag lärt mig själva datorprogrammet.

I Indonesien blev vi också tidvis omgivna av flockar(med betoning på flockar) av lokala försäljare ombord på träkanoter modell större som ville sälja allt från färsk frukt och läsk till filmer och diverse, vill sjömän köpa det så är det sannolikt att de kan skaffa fram det. Så i flertalet dagar blev det färska kokosnötter minst en gång om dagen, en upplevelse kan jag intyga. Jag trodde att kokosnötter skulle vara hårda som de vi får hemma i Sverige men när de är färska är de verkligen väldigt mjuka, det skulle nog gå att öppna dem bara för hand om man ville egentligen, kniv/machete är dock klart enklare.

Jag är också slagen av hur speciell arkitektur det är på fartygen som kör omkring här i Asien. Det har nog inte ändrats speciellt mycket de senaste 200-300 åren. De ser ut som sådana där tofflor/skor som folk i mellanöstern har(med spetsig topp/krök längst fram). Flertalet fartyg som passerade oss höjde jag rent ut sagt ögonbrynen åt, jag misstänker att de blivit ombyggda flertalet gånger och varje gång av en entusiastisk hemmabyggare som lägger till ett nytt våningsplan, det kanske är rymligt men det såg verkligen inte stabilt ut.

Till slut blev det dags att lasta vilket tog en hel del tid då pumparna som skulle föra över lasten från hamnen till oss på fartyget var väldigt klena. Det som borde tagit bara 24-48 timmar tog istället nästan en vecka… Det orsakade också en hel del rastlöshet. Möjligheten fanns att gå iland men då jag inte vill hamna i klorna på någon korrumperad myndighetsperson som vill klämma mig på dollar så lät jag bli i Indonesien, det kommer komma fler hamnar i mer civiliserade länder.

Efter några dagar var vi klara med lastningen och det blev därmed dags att bege sig till Malaysia och hämta den sista delen av lasten innan Indien.

Från Indonesien till Malaysia

Färden från Indonesien gick väldigt smidigt, det är ingen lång sjöresa och den går genom vatten som är relativt skyddade från vädrets makter så inga problem på den fronten.

Vi fick nyheten ombord om att en representant för oljebolagen skulle komma ombord i Malaysia och genomföra en av de två årliga ”vetting” inspektionerna som krävs om fartyget är en olja/kemikalie tanker. Vetting är en stor händelse ombord då resultatet av inspektionen har en hel del påverkan på möjligheten att få ta laster, bra betyg betyder generellt fler eller mer komplicerade laster och dåliga det motsatta. Att få ta fler eller mer komplicerade laster betyder också generellt en bättre lönsamhet i verksamheten så det är viktigt att få så bra betyg som möjligt.

Vår inspektion gick dock väldigt, väldigt bra. Ett tecken på att fartyget och dess besättning håller hög standard. Efter att resultatet meddelats så var det lite som om en champagnekork flugit av och en känsla av lättnad bröt ut över hela fartyget. Dagarna innan var det väldigt tryckt stämning då alla var nervösa och/eller stressade över den kommande inspektionen.

Efter att ha klarat av både lastningen och inspektionen i Malaysia så begav vi oss tillbaka till Indien. På vägen dit reflekterade jag över mängden skräp som flyter omkring i vattnet nära kusten i Malacca sundet och dess närområde, att stå utomhus och titta ner i vattnet är som att titta rakt ner i en skräphög, varje sekund flyter det förbi plastpåsar, gamla skor, burkar, kylskåp osv osv. En dag kommer dessa länder och deras folk att få betala ett dyrt pris över sin oförmåga att ta tillvara på detta. Ibland är jag extra tacksam över att vara boende i en världsdel som kommit mycket långt i sin skräphantering. Hellre dyr skräpåtervinning idag än en förstörd miljö imorgon.

Från Malaysia till Indien

Från Malaysia/Singapore är det drygt 8 dygn för att komma fram till Indiens västkust. Så även om det är en ”kort” sjöresa så är det ändå en kännbar sjöresa där det går att njuta lite av sjölivet och ha det bra innan det är dags för den hektiska aktivitet som hamnuppehållen betyder.

Att vara till sjöss betyder i mångt och mycket att underkasta sig ett väldigt styrt liv, frukost serveras alltid 0730 och lunchen alltid 1200 och så vidare med det mesta ombord, detta skapar förutsägbarhet och rutiner. Denna förutsägbarhet märks ända ner i det undermedvetna. Det är inga problem att gå och lägga sig och sova i princip när som helst på dagen(de flesta sjömännen är skiftarbetare). För våra kroppar lär ändå väcka oss när det är dags för mat, den interna mat/sov klockan är väldigt stark. På landbacken är det alltid min väckarklocka som väcker mig, här ute är det nästan tvärt om. Att vakna 1 timme innan det är dags att börja jobba eller äta utan något larm är inte ovanligt. Jag är ganska fascinerad av detta men så är jag också väldigt ovan vid att uppleva detta.

En djup längtan efter bättre bredband finns med mig varje dag här ute. Vissa dagar får jag knappt iväg mina E-mail för dagen, när jag kommer hem till Sverige efter praktiken så ska jag ägna en hel eftermiddag åt att bara uppdatera FB för att häpna över hur fort bredbandet är. Jag känner mig nästan som jag är tillbaka i stenåldern medan ni där hemma är i framtiden. Suck.

Den 12:e oktober 07:20 på morgonen lokal tid så siktade vi någon art av delfiner som lekte i vattnet nära vårt förskepp. Det är alltid en vacker syn, jag har sett delfiner/liknande vid den amerikanska östkusten också men det är inte en syn som jag lär tröttna på någonsin. Delfiner skall aldrig spärras in så som på zoo, de är oceanlevande djur och så spärrar människor in dem små badpooler för att tjäna pengar på dem. Jag får överväga att fånga in deras ”ägare” och ”skötare” någon gång och stänga in dem i en låda i några månader för att sen glänta på locket och fråga om de trivs med sina liv(eller om de kan tänka sig att göra lite trix för bananer).

Vi fick en ny maskot ombord en tid efter denna observation, sjömän generellt är ganska så förtjusta i djur och som jag nämnt så är de enda besökarna vi oftast får fåglar i olika former. En duva valde att åka snålskjuts med oss en bit utmed den indiska kusten och blev som tack för sitt sällskap försedd med både mat och vatten. Den såg väldigt nöjd ut när den låg och värmde sig i solskenet efter att ha blivit serverad av vänliga själar ombord. Den stannade med oss några dagar för att sedan flyga vidare(när den kom närmare sin hemvist misstänker jag).

Vattnen nära den indiska kusten är totalt överbelamrad av fiskebåtar som håller ihop i stora stim. Jag tror inte jag överdriver om vi ibland passerar genom stim som är så stora som 100 fiskebåtar i olika storlekar. I normala fall brukar fiskebåtar försöka hålla sig på avstånd från varandra, men här i Indien håller de tätt ihop av någon anledning jag ännu inte lyckats förstå. De ger dock oss en rejäl utmaning på bryggan, att navigera på ett säkert sätt är i princip likställt med att köra slalom i en skidbacke(där fiskebåtarna är pinnarna att svänga runt.).

Under en av nätterna längs med den indiska västkusten lyckades jag också observera någon fom av självlysande djurliv i vattnet runt fartyg, återigen slås jag av min brist på kunskap om det lokala djur/växtlivet men det var en mycket fin upplevelse att åka fram på ett hav som blinkade och blänkte som om himmeln och havets roller var utbytta för en natt.

Indien

Så var vi tillbaka i Indien.

Sjöfartsmässigt mitt absolut minst populära land i världen. Douglas Adams sade en gång att Belgien var ett internationellt svärord i hela vårt universum, jag lägger som förslag att vi ändrar det till Indien.

Jag tänker inte göra en längre utläggning om Indien här i bloggen, jag tror jag har gjort min poäng genom att fatta mig kort.

Efter mycket om och men så har vi äntligen lyckats lasta av den sista lasten vi hade ombord nu i helgen och stävar för närvarande bort från Indien mot nya äventyr. De tänker jag återkomma till i del tre av äventyren ombord på Allegro!

Varma hälsningar till er alla från Indiska oceanen, jag hoppas att lite värme härifrån når fram till er där hemma i höstens Sverige!

Rasmus ”Thor” Axell