Gdynia, Polen
Torsdagen den 18:e Juli 2013
Väl mött alla glada!
Nu ligger vi väl förtöjda vid vår kajplats här i Gdynia, staden som motbevisar mina fördommar om det forna östblocket.
Jag har fortfarande svårt att släppa det faktum att denna stad och industrihamn faktiskt är lite kul och charmig. Jag väntade mig en grå betongklump med grått, mer grått och mer betong. Men staden är bland de grönaste, och tidvis färgladaste, jag varit med om, för att inte tala om konstnärsgraffittin som täcker många utav stadens väggar. Riktigt snyggt, väl i klass med Berlin ibland!
Sen jag skrev senast har faktiskt lite hunnit hända här ombord!
Jag har hunnit vara iland och tittat in i Gdynia och faktiskt blivit imponerad av möjligheterna till att köpa klassiga kläder till bra priser. Fått se lite av staden och lyckats lägga vantarna på lite cigarrer, myyyyys! De avnjöts med andakt av mig och en annan grabb här ombord.
Mina veckor som färgmålande hjälpreda på däck är nu stort över, till glädje för min hjärna som får annat att göra. Men min solbränna börjar nog redan blekna lite. Nåja jag får gå ut och lägga mig i solskenet på däck efter att arbetet är slut för dagen, stackars mig.
Måste erkänna att jag tycker att det är lite extra nice att glida omkring bland passagerarna i uniform här ombord. Blått är flott säger jag bara. Och att sitta i en luftkonditionerad brygga och pyssla lite med vad som bäst beskrivs som nytt(för mig) kontorsarbete är inte heller fel som omväxling från målningen. Välkommen till vardagen ombord säger jag bara.
Men det känns också väldigt lyxigt, att vid 21 års ålder pyssla med något givande och roligt på samma gång. Allt det som man drömmer om blir lite mer verkligt på något sätt. Jag tror man växer när man får lov att ta mer ansvar om man själv vill.
En vanlig dag blir nu att hoppa upp tidigt på morgonen innan vi ankommer till Karlskrona. Som föresten är väldigt vacker som stad och har en riktigt fin skärgård. På morgonen går jag upp till bryggan, dricker lite morgonkaffe, äter lite frukost(som våra sjyssta kockar gör åt oss. I morse var det lufttorkad skinka eller rostbiff som gällde för mackorna. Kom ihåg hur synd om mig när du läser det). Och så kör vi båt såklart. Det har en charm att sitta där uppe på de lite tidigare morgontimmarna och lyssna på nyheter över radion från P3-P4 och dricka kaffe till utsikten av skärgården.
Så flyter dagarna på medan vi stävar på mellan Gdynia och Karlskrona. Veckorna har gått fort, imorgon är det bara 2 veckor kvar tills avmönstring.
Med lite tur kanske jag kan få möjligheten att köra lite räddningsbåt imorgon, skulle vara både en nyttig och bra erfarenhet. Nyttig för att lära sig hur de funkar på riktigt, bra för att det onekligen är roligt att vråla fram på vattenytan tack vare de kraftiga maskinerna i båten. Med lite tur kanske vi tillochmed har vackert väder. Vem vet inte det? Som Lisa Nilsson sjunger.
På Måndag blir det till att gå iland här igen, jag har en svag förhoppning om att träffa en kul tjej som för nästan ett år sedan kom fram och började prata med mig på bryggan i Kalmar. Det är en stor regatta i hamnen och lyckligtvis ska hon vara med. Med lite tur så kanske jag kan få se henne köra ett race med sin besättning.
Nu väntar dock snart hamburgarna och min för dagen ny bäddade och mjuka koj.
Jag önskar er alla väl och hoppas att sommarvärmen har nått er!
God speed//
Rasmus
Livet som det ska vara.
Välkommen till vår verklighet!
torsdag 18 juli 2013
fredag 5 juli 2013
Vision of summer
Karlskrona skärgård,
Fredagen den 5:e Juli 2013
Hej alla glada!
Här kommer nu glada bud från en brunbränd elev ombord på Stena Lines fartyg "Stena Vision".
Jag har varit ombord i en vecka nu och allt går bra, det är väldigt skönt att vara ombord på ett fartyg där alla talar svenska. Det blir dock lite stökigt som ny ombord där många rutinerade medlemmar från personalen byter av varandra och man inte känner så många ännu, men det går bra ändå.
När jag kom ombord förra fredagen så löste jag av en Amfibiesoldat(en gång amfibie, alltid amfibie). Föga konstigt så blev också avlämningen mycket proffsig och allt väsentlig information blev för första gången för mig som elev, överlämnad ordentligt. Redan första dagen visste jag därmed var jag hittade tvättmaskin, mässen, rena sängkläder, bryggan och så vidare och vidare. Tacksam är jag allt, men sen var herr Amfibie också Halläning som jag så det var gott blod i han.
Det var bara att kasta sig direkt in i matchen här ombord och redan första kvällen så började arbetet med att hjälpa till med att leda in lastbilar, trailers, personbilar, cyklar, motorcyklar och allsköns annat i våra två lastdäck. Riktigt roligt! Men så har jag också alla dagar hittils och speciellt första dagen haft en väldigt engagerad lärare vid min sida som verkligen hade verklig koll och erfarenhet.
Det är en i början nervös upplevelse att tränga ihop lastbilar på ett bildäck. Som min lärare sa "får du igenom ett A4 papper så är det godkänt" och ibland är det verkligen inte långt ifrån just detta. De första dagarna när jag ännu inte var inne i matchen tyckte jag att det var nervöst att pressa bilarna närmare än 20 cm från skotten(väggarna). Nu blir jag smått trött på chaufförer som envisas med att inte göra som jag anvisar dem och komma närmare än 10 cm från skottet, vad är det som gör dem så nervösa?
Det märks direkt när det är en orutinerad chaufför som inte besökt oss tidigare som kommer ombord, de vill ofta hålla mer än 10 cm från skotten och gör sällan som vi vill ombord. Är de däremot stamgäster så brukar jag knappt behöva ge signal för att få dem under 5 cm, då blir man glad och de får två stycken stora tummar upp för bra körning(och ett leende). Idag hade jag en Chaufför som var så duktig när han körde in att vi kom mer eller mindre på A4 avstånd. Problem? Inte det minsta, fokus var direkt på mig och hans körning var super bra, det belönade honom med att en glad elev sprang fram när han parkerat och sa "Very good!" tillbaka med polsk brytning fick jag ett "Tack så mycket".
Morgonarna börjar tidigt här ombord de flesta dagarna i veckan, 0530 står klockan på. Det är inte så segt som man kan tro dock, tack och lov för att det är svensk sommar och redan ljust ute vid den tiden. På morgonen lossar och lastar vi i polen och sent på kvällen gör vi samma sak i Sverige. Där mellan kommer lite underhållsarbete och en siesta på cirka 4 timmar. Med tanke på hur snabbt det går när vi lastar och lossar så känns det som att dagarna bokstavligen talat flyger fram, 5 veckor ombord på det här fartyget kommer gå superfort.
På Måndagar och Fredagar har vi längre uppehåll, Måndag = Polen & Fredag = Sverige. Så nästa Måndag blir det att kliva iland i Polen och ge mig ut på jakt efter cigarrer, något som jag snart är bered att sälja en nagel för eller något( de växer ju ändå ut igen). Min bild av Polen har också förändrats, när jag tänkte Polsk hamn så var det en betongklump omgiven av betong. I Gdynia är det grönt och frodigt ända ner i hamnen och staden är omgiven av skogsbevuxna kullar. Mycket vacker utsikt och väldigt trevlig temperatur varje kväll!
Jag och Harry Potter har dock något gemensamt, vi har båda två bott i en städskrubb mer eller mindre. Min hytt just nu är det minsta jag varit med om. Tur att jag är van vid "kompakt boende" från mitt studentrum. Men jag har egen dusch och toalett(Jag får nästan stå i toaletten om jag ska duscha), egen tv, säng, och papperskorg. Och! Stort plus är att min hytt ligger direkt ovanför maskinrummet, därmed är golvet alltid varmt och skönt. Och luften i rummet är alltid sval tack vare en välfungerande AC. Så jag sover väldigt bra, men rummet är inget för de med klaustrofobi.
Men jag kan intyga att livet är väldigt, väldigt, väldigt gött här ombord i sommarens södra Östersjön. Att sitta på ute på däck och dricka kaffe, solen skiner, det är varmt, himlen är alldeles så där skiftande i färgerna innan solnedgång, och du hör hur havet lugnt skvalpar förbi fartygets sidor. Det är fantastiskt. Det enda som saknas är de där cigarrerna.....
Så mycket mer har jag inte att förtälja om efter bara sju dagar, men jag trivs, det är ett gött gäng att jobba ihop med, och livet är trevligt.
Ta hand om er, det gör jag!
God speed,
Rasmus
Fredagen den 5:e Juli 2013
Hej alla glada!
Här kommer nu glada bud från en brunbränd elev ombord på Stena Lines fartyg "Stena Vision".
Jag har varit ombord i en vecka nu och allt går bra, det är väldigt skönt att vara ombord på ett fartyg där alla talar svenska. Det blir dock lite stökigt som ny ombord där många rutinerade medlemmar från personalen byter av varandra och man inte känner så många ännu, men det går bra ändå.
När jag kom ombord förra fredagen så löste jag av en Amfibiesoldat(en gång amfibie, alltid amfibie). Föga konstigt så blev också avlämningen mycket proffsig och allt väsentlig information blev för första gången för mig som elev, överlämnad ordentligt. Redan första dagen visste jag därmed var jag hittade tvättmaskin, mässen, rena sängkläder, bryggan och så vidare och vidare. Tacksam är jag allt, men sen var herr Amfibie också Halläning som jag så det var gott blod i han.
Det var bara att kasta sig direkt in i matchen här ombord och redan första kvällen så började arbetet med att hjälpa till med att leda in lastbilar, trailers, personbilar, cyklar, motorcyklar och allsköns annat i våra två lastdäck. Riktigt roligt! Men så har jag också alla dagar hittils och speciellt första dagen haft en väldigt engagerad lärare vid min sida som verkligen hade verklig koll och erfarenhet.
Det är en i början nervös upplevelse att tränga ihop lastbilar på ett bildäck. Som min lärare sa "får du igenom ett A4 papper så är det godkänt" och ibland är det verkligen inte långt ifrån just detta. De första dagarna när jag ännu inte var inne i matchen tyckte jag att det var nervöst att pressa bilarna närmare än 20 cm från skotten(väggarna). Nu blir jag smått trött på chaufförer som envisas med att inte göra som jag anvisar dem och komma närmare än 10 cm från skottet, vad är det som gör dem så nervösa?
Det märks direkt när det är en orutinerad chaufför som inte besökt oss tidigare som kommer ombord, de vill ofta hålla mer än 10 cm från skotten och gör sällan som vi vill ombord. Är de däremot stamgäster så brukar jag knappt behöva ge signal för att få dem under 5 cm, då blir man glad och de får två stycken stora tummar upp för bra körning(och ett leende). Idag hade jag en Chaufför som var så duktig när han körde in att vi kom mer eller mindre på A4 avstånd. Problem? Inte det minsta, fokus var direkt på mig och hans körning var super bra, det belönade honom med att en glad elev sprang fram när han parkerat och sa "Very good!" tillbaka med polsk brytning fick jag ett "Tack så mycket".
Morgonarna börjar tidigt här ombord de flesta dagarna i veckan, 0530 står klockan på. Det är inte så segt som man kan tro dock, tack och lov för att det är svensk sommar och redan ljust ute vid den tiden. På morgonen lossar och lastar vi i polen och sent på kvällen gör vi samma sak i Sverige. Där mellan kommer lite underhållsarbete och en siesta på cirka 4 timmar. Med tanke på hur snabbt det går när vi lastar och lossar så känns det som att dagarna bokstavligen talat flyger fram, 5 veckor ombord på det här fartyget kommer gå superfort.
På Måndagar och Fredagar har vi längre uppehåll, Måndag = Polen & Fredag = Sverige. Så nästa Måndag blir det att kliva iland i Polen och ge mig ut på jakt efter cigarrer, något som jag snart är bered att sälja en nagel för eller något( de växer ju ändå ut igen). Min bild av Polen har också förändrats, när jag tänkte Polsk hamn så var det en betongklump omgiven av betong. I Gdynia är det grönt och frodigt ända ner i hamnen och staden är omgiven av skogsbevuxna kullar. Mycket vacker utsikt och väldigt trevlig temperatur varje kväll!
Jag och Harry Potter har dock något gemensamt, vi har båda två bott i en städskrubb mer eller mindre. Min hytt just nu är det minsta jag varit med om. Tur att jag är van vid "kompakt boende" från mitt studentrum. Men jag har egen dusch och toalett(Jag får nästan stå i toaletten om jag ska duscha), egen tv, säng, och papperskorg. Och! Stort plus är att min hytt ligger direkt ovanför maskinrummet, därmed är golvet alltid varmt och skönt. Och luften i rummet är alltid sval tack vare en välfungerande AC. Så jag sover väldigt bra, men rummet är inget för de med klaustrofobi.
Men jag kan intyga att livet är väldigt, väldigt, väldigt gött här ombord i sommarens södra Östersjön. Att sitta på ute på däck och dricka kaffe, solen skiner, det är varmt, himlen är alldeles så där skiftande i färgerna innan solnedgång, och du hör hur havet lugnt skvalpar förbi fartygets sidor. Det är fantastiskt. Det enda som saknas är de där cigarrerna.....
Så mycket mer har jag inte att förtälja om efter bara sju dagar, men jag trivs, det är ett gött gäng att jobba ihop med, och livet är trevligt.
Ta hand om er, det gör jag!
God speed,
Rasmus
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)