Hej alla läsare!
Välkomna tillbaka till bloggen efter 12 månaders uppehåll!
Just nu så sitter jag på ett hotell i Indien och väntar på att få mönstra på nästa och sannolikt sista praktikbåten under min utbildning till Sjökapten. Båten heter Allegro och är en Oljetanker på lite drygt 50 tusen ton.
Än så länge väntar jag och några andra besättningsmedlemmar på ett hotell här i hamnen där vi ska mönstra på, vi har förstått det som att fartyget är i närheten men vi kan ännu inte mönstra ombord då det är en hel del samarbete med bland annat myndigheter som krävs för det.
Så vi sitter och väntar och väntar. Staden vi befinner oss i var inget turistnöje direkt, vi svenskar är nog några av de få ljusa ansiktena på flera mils radie. Men vi prövade att bege oss in i mot centrum i alla fall. Även om det inte kan kallas för en direkt mysig stad så var det mycket intressant att se vad jag skulle misstänka är en mer "verklighetstrogen" bild av Indien. Mycket i byggnadsform var gammalt, och då pratar vi sannolikt över 100 år gammalt, och såg inte ut att ha blivit underhållet på närmare 70 år. Det måste dock ha varit mycket vackert när det var uppfört en gång i tiden för det märktes att dörrar och andra bruksföremål varit snidade med träfigurer och liknande utsmyckningar. Tyvärr var det bara svaga spår kvar av detta idag.
Jag kan inte säga att atmosfären inne i staden var speciellt mycket att hurra för, om man inte är bonde i behov av naturgödsel dock. Kor får ströva fritt i stora flockar över hela staden(och landsbygden) och ingen av dem flyttar sig en millimeter ens för stora lastbilar. Korna är verkligen medvetna om sin plats som någon form av heligt djur. Jag och mitt resesällskap tittade intresserat på när en ko gick och lade sig mitt i stadens "ringväg" och sen strategiskt låg kvar trots en ganska förtvivlad lastbilschaufför som desperat försökte klämma sig förbi. Lastbilen kom förbi till slut, nosen på kon var 1 millimeter från karossen och den fortsatte bara stirra rakt fram. Det hade nog varit hälsosamt om jag gått fram och viskat vad som hade hänt med sådana kor i Sverige, den gyllene måsen tar tacksamt emot bidrag.
Det är cirka 28 grader i luften och i brist på turistattraktioner så spenderar vår mesta tid på hotellet. Detta leder till en kraftigt ökad längtan att få lov att mönstra på så vi äntligen kan börja göra något. Böcker och träning är visserligen bra medicin mot tristess men kanske inte en hel dag.
Jag hör av mig nästa gång jag får möjlighet till det. Jag kan inte garantera en stabil uppkoppling hela tiden så vi får alla hålla tummarna och hoppas på att det går bra.
// Rasmus Axell 2015-08-31
Välkomna tillbaka till bloggen efter 12 månaders uppehåll!
Just nu så sitter jag på ett hotell i Indien och väntar på att få mönstra på nästa och sannolikt sista praktikbåten under min utbildning till Sjökapten. Båten heter Allegro och är en Oljetanker på lite drygt 50 tusen ton.
Än så länge väntar jag och några andra besättningsmedlemmar på ett hotell här i hamnen där vi ska mönstra på, vi har förstått det som att fartyget är i närheten men vi kan ännu inte mönstra ombord då det är en hel del samarbete med bland annat myndigheter som krävs för det.
Så vi sitter och väntar och väntar. Staden vi befinner oss i var inget turistnöje direkt, vi svenskar är nog några av de få ljusa ansiktena på flera mils radie. Men vi prövade att bege oss in i mot centrum i alla fall. Även om det inte kan kallas för en direkt mysig stad så var det mycket intressant att se vad jag skulle misstänka är en mer "verklighetstrogen" bild av Indien. Mycket i byggnadsform var gammalt, och då pratar vi sannolikt över 100 år gammalt, och såg inte ut att ha blivit underhållet på närmare 70 år. Det måste dock ha varit mycket vackert när det var uppfört en gång i tiden för det märktes att dörrar och andra bruksföremål varit snidade med träfigurer och liknande utsmyckningar. Tyvärr var det bara svaga spår kvar av detta idag.
Jag kan inte säga att atmosfären inne i staden var speciellt mycket att hurra för, om man inte är bonde i behov av naturgödsel dock. Kor får ströva fritt i stora flockar över hela staden(och landsbygden) och ingen av dem flyttar sig en millimeter ens för stora lastbilar. Korna är verkligen medvetna om sin plats som någon form av heligt djur. Jag och mitt resesällskap tittade intresserat på när en ko gick och lade sig mitt i stadens "ringväg" och sen strategiskt låg kvar trots en ganska förtvivlad lastbilschaufför som desperat försökte klämma sig förbi. Lastbilen kom förbi till slut, nosen på kon var 1 millimeter från karossen och den fortsatte bara stirra rakt fram. Det hade nog varit hälsosamt om jag gått fram och viskat vad som hade hänt med sådana kor i Sverige, den gyllene måsen tar tacksamt emot bidrag.
Det är cirka 28 grader i luften och i brist på turistattraktioner så spenderar vår mesta tid på hotellet. Detta leder till en kraftigt ökad längtan att få lov att mönstra på så vi äntligen kan börja göra något. Böcker och träning är visserligen bra medicin mot tristess men kanske inte en hel dag.
Jag hör av mig nästa gång jag får möjlighet till det. Jag kan inte garantera en stabil uppkoppling hela tiden så vi får alla hålla tummarna och hoppas på att det går bra.
// Rasmus Axell 2015-08-31
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar