Allegro Del I
Indien och Indiska Oceanen
Indiska Oceanen, Allegro, Elevhytten
Hej
igen kära läsare och välkomna tillbaka till ännu en färd till sjöss.
Just nu skriver jag
från Olja och Kemikalietankern Allegro(49 999 ton dödvikt).
De senaste två
veckorna har vi befunnit oss i närheten eller i själva Indien, den nordvästra
delen. Vi besökte 3 stycken olika hamnar, varav den som var mest unik troligen
var Mumbai(tidigare känd som Bombay).
Flygresan och Indien
Flygresan till Indien var helt okej, lite stressigt att
flyga för första gången på så länge, det kändes ovant och lite påfrestande att
tänka att mitt baggage skulle komma bort halvvägs eller något liknande(speciellt
när jag ska vara borta i 6 månader). Turligt nog gick allt bra och jag kom fram
till ett varmt och kvavt Indien den 29:e augusti tidigt på morgonen lokal tid.
Efter landningen i Bhuj(Norra Indien) så fortsatte vi med taxi till Mundra.
Jag skulle vilja göra ett inlägg här och säga att bara
överleva en taxifärd i Indien borde vara berättigande till någon form av
tapperhetsmedalj…
Mundra är Indiens största privatägda hamn, samhället omkring
är dock ganska litet. Cirka 20 000 invånare bor i Mundra och staden är långt
från väl utvecklad med mina ”västerländska ögon”. Det var fortfarande väldigt
fattigt och ohygieniskt inne i även de mer centrala delarna av staden. Det var
intressant att se dock. En liten ögonöppnare för hur det ser ut på plats i de
mer fattigare delarna av världen.
Den 29:e checkade vi in på hotell i Mundra i väntan på
Allegro som ännu inte anlänt till Mundra. Första dagen var det bara jag och en
annan besättningsmedlem som bodde på hotellet men successivt de närmsta dagarna
blev vi påfyllda till 5 stycken totalt som skulle mönstra på. Det mesta av vår
tid spenderade vi på hotellet. Staden i all ärlighet var inte speciellt
lockande som utflykt för sevärdheter och turism.
Den 31:a så blev det äntligen dags efter mycket om och men
att mönstra på Allegro.
Allegro
Väl ombord den 31:a så blev det snabb introduktion enligt
konstens regler. Alla som kommer ombord på ett nytt fartyg får en form av
säkerhetsintroduktion, jag misstänker att liknande rutiner finns på andra
industriarbetsplatser. Det blir relativt sett extra viktigt till sjöss att få
en god introduktion till vart exempelvis brandsläckare och nödutgångar finns då
en olycka ombord kan få så långt mycket allvarligt konsekvenser än till land.
På land kan ex. individer oftast springa ut från en brinnande byggnad och
ställa sig på gatan utanför och vänta på brandkåren. Ute på öppet hav har vi
inte riktigt det alternativet. Här ute måste personalen ombord lösa krisen
själva, måste med stort M!
Allegro är en så kallad tanker det vill säga ett fartyg som
bär laster i flytande/vätskebaserad form. Det kan vara allt från Bensin och Diesel
till rapsolja och rengöringsmedel. Hon är tämligen stor med sina cirka 183
meter i längd och total vikt vid full last på 49 999 ton. Hon byggdes klart
2012 så hon är fortfarande mycket ny och fräsch, allting ombord känns modernt
och knappt använt.
Ombord bor jag i vad jag skulle beskriva som en väldigt
trevlig enrumslägenhet i centrala Stockholm. Jag har eget badrum och ett litet
allrum där det står ett skrivbord med utsikt över havet utanför, en soffa att
ta igen sig på och en koj att sova i. Jag har till och med eget kylskåp, den
moderna världens underverk(det är inte helt vanligt att hytter är så här
välutrustade på fartyg byggda tidigare).
Avancerad lekstuga(lastsystemet)
Ett fartyg som lastar sina laster i flytande form behöver av
naturliga skäl ett system för att se till att vätskan som tas ombord hamnar i
de avsedda lasttankar som finns ombord. På moderna fartyg är detta ett väldigt
omfattande system av rör, slangar, ventiler, kopplingar, värmare, pumpar etc
etc.
När jag står och tittar på Allegro’s system som jag ändå vet
är väldigt väl genomtänkt och planerat, så slås jag ändå av att det ser ut som
vid första anblicken att ett gäng med barn har byggt en lekstuga av järn på
däck. Rören går kors och tvärs, över och under varandra. Det dyker upp en kran,
på sidan står det stora vinschar för trossarna. Allt är hopträngt med varandra
i en kamp om att maximalt utnyttja det utrymme som finns tillgängligt uppe på
däcket. Att krypa/klättra och gå omkring bland rören är att jämföras med att ta
sig igenom en djungel av stål. Jag hoppas kunna bifoga bilder på detta någon
gång men internet ombord är inte så starkt och delas över hela besättningen men
jag kan åtminstone ta bilderna och publicera dem när jag är hemma i Sverige
igen med ett starkt bredband.
Formel 1 Team
Så fort som vi angör en hamn för att lossa så startar en
febril aktivitet ombord. Tid är pengar och det finns inte en minut att förlora
till icke-relevanta aktiviteter. Förutom att förtöja fartyget vid kaj, som
alltid är en febril aktivitet, så skall det kopplas många slangar, ventiler
skall öppnas eller stängas och allt detta görs nästan samtidigt. Då många
muttrar och skruvar är involverade så används tryckluftsdrivna verktyg för att
få arbetet att gå snabbare.
Det ser mycket likt och låter nästan exakt som när hjulen
byts på en racingbil i depån under ett formel 1 lopp. Många delar i
lastsystemet måste flyttas med kran då de är för tunga för att lyfta för hand.
Så över hela däcket pågår samtidigt ett skådespel där alla ombord vet sin plats
och vad som skall göras och gör detta samtidigt som alla andra. Mest
spektakulärt blir detta när det görs på natten eller kvällen i ljuset från strålkastarna,
då är liknelsen med ett skådespel verkligen inte långt bort.
Lastrengöring(som en
scen ur en sci-fi film)
När tankarna var nästan tomma så blev det nödvändigt med
denna last att gå ner i tankarna och skrapa/gräva/skyffla loss de sista delarna
av sedimenten i bottnen för att få tanken tom och redo för rengöring. Det var
inte det mest trevligaste arbetet jag varit med om.
Luften är fylld med doften av lasten, i detta fall olja från
sojabönor, och även om det inte är någon farlig doft så var den verkligen inte
angenäm, tänk er att jobba i doften av varm rapsolja i några timmar. Insidan på
själva lasttanken såg ut som ett utomjordiskt landskap i en dålig
science-fiction film.
Ett täcke av gul/brunt skum skvalpade omkring på ytan av en
röd/brun vätskeyta. Efterhand som den sista vätskan pumpades upp ur tanken
blottlades högar med mörkbrunt/svart sediment som var lika segt som den värsta
sortens kletiga lera ni kan tänka er, den sorten som stövlar fastnar i och som
motsätter sig varje försöka att rubba den överhuvudtaget.
Det är också varmt nere i tanken då lasten måste hålla en
viss värme för att inte bli trögflytande eller stelna. Slutligen är det halt
och kletigt, det är trots allt en form av olja vi jobbar i. Men mina händer och
armar var onekligen väldigt väl inoljade när vi var klara.
Diskmaskin
När vi var klara med att lossa lasten till land och tanken
var hyggligt rengjord från sediment så blev det dags för att börja tvätta
tanken på ordentligt. Den måste vara ordentligt ren när vi tar ska ta emot
nästa last.
För att göra rent tanken används flera olika metoder, i
huvudsak kan dessa förenklas med att insidan av lasttanken blir utsatt för en
diskning som i en diskmaskin. Munstycken snurrar runt i taket på tanken och
sprutar vatten över tak, väggar och botten på tanken för att se till att de blir
fria från rester av lasten. Det är gigantiska utrymmen vi pratar om så
munstycket är i storlek med en brandslang och strålen därefter. Men rent blir
det!
Indiska Oceanen
Just nu har vi seglat en tid på indiska oceanen. Det är
varmt och skönt här. Jag som bara seglat i huvudsak i kalla farvatten njuter
ordentligt av att känna att det hela tiden är varmt och skönt ute på
däck(ibland lite väl varmt och skönt). Första dagarna var lite av en prövning
att gå igenom. Tack och lov tog jag med mig två 1 liters vattenflaskor och de
går att fylla på vatten direkt ute på däck. De första dagarna ombord var de
riktigt varmt och det kunde lätt gå 1 liter vatten på 1 timmes arbete ute på
däck.
Det är också som jag förstått det säsong för regn här i
Indien/Asien. Det har vi också haft en hel del av under de senaste veckorna.
Det är inget otrevligt regn dock, ljummet och jämt fallande. När det regnar
passar vi på att skrubba bort saltet som stelnar på däcket utomhus. Till
skillnad från Sverige så går det utmärkt att jobba i timmar i detta regn utan
att börja frysa, det skulle inte förvåna mig om regnet är varmare än 20°.
Filippiniernas värme
Det är i princip alltid trevligt att jobba med filippinierna
ombord och Allegro har i majoritet en sådan besättning. De är ett statiskt
sannolikt glatt folkslag. Det finns alltid trendbrott men mer ofta än sällan
kommer en filipin möta dig med ett leende. Jag trivs med dem, de är en frisk
fläkt att jobba med.
Självklart finns det alltid kulturella friktioner, de dyker
upp titt som tätt i olika situationer. Allt från kommunikation till sätt att
tänka och arbeta är olika. Även om vi idag står närmare varandra i sätt att
arbeta och tänka än vad vi sannolikt gjorde för 50 år sedan så återstår
fortfarande många påtagliga skillnader. Så länge som detta finns i bakhuvudet
när vi arbetar tillsammans så brukar det mesta sluta helt ok i slutänden.
Jag har många gånger upplevt det som att det är en väldigt varm och trevlig gemenskap som erbjuds om filippinierna släpper in någon i gruppen.
Jag kanske bara haft tur hittills och bara träffat bra besättningar men jag
tror ändå att det också är statistisk sannolikt att det är en väldigt varm och
trevlig gruppkultur som finns hos filippinare.
THOR!
Mitt nya smeknamn är Thor, givet av mig av sagda Filippinier.
Mitt långa hår, faktumet att jag är 1-2 huvuden längre än de flesta av dem och
mitt skandinaviska ursprung kan haft viss påverkan i valet av smeknamn. Jag
trivs som fisken i vattnet med denna nya identitet. De verkar själva tycka att
det är ett roligt smeknamn och använder det i princip hela tiden.
Bästa historien hittills är när vi skall dra upp en tross på
däcket(från en bogserbåt) och filippinierna börjar prata om hur tungt det
kommer bli och en av dem(i vad jag uppfattar som ett nöjt och humoristiskt
tonläge) förkunnar att det kommer bli lugnt för att ”It’s okey, we have THOR
here”. Då var jag nöjd. Till situationen skall tilläggas att även om jag inte
är supervältränad så är jag sannolikt närmare dubbelt så stor i vikt och därmed
en hel del mer i kraft än många filippinier ombord. Det ger mig en viss
styrkefördel i arbetet.
Avslut
Med detta avslutar jag min summering om de första 3 veckorna
ombord på Allegro. Med förhoppning om att om några veckor skriva summering Nr 2
i serien om livet ombord. Totalt sett hoppas jag på att jag kan leverera hela 6
delar även om jag inte kan avge några löften. Även med de bästa intentioner så
tryter både skrivlusten och materialet att skriva om ibland.
Jag tackar er som läser, det gör mig extra glad att höra att
jag har en del läsare som följer med i livet ombord! Det känns extra roligt att
skriva dessa uppdateringarna när jag vet att ni läser!
//Rasmus ”Thor” Axell
2015-09-19
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar