The east coast.

Hej Alla glada!

Glada hälsningar från den nord-amerikanska östkusten! Nu är vi äntligen över atlanten, vädret och temperaturen har förbättrats väsentligt. Igår lämnade vi Halifax och nu ligger vi och tuffar på vid Georges bank, öst om Cape Cod. Koordinater 41°19´Nord och 66°29,7´Väst.

Det har varit en spännande vecka ute på atlanten. Kul att lära känna Filippinerna som är ombord i besättningen. De är minst sagt ett glatt folk. Det krävs inte mycket för att en Filippin ska dra på smilbanden och skratta med dig. Det smittar av sig och helt plötsligt står man där själv och skrattar tillsammans med dem, strunt samma att man inte kan deras språk, glädje är alltid översättningsbar.

Innan vi anlöpte Halifax byte jag från besättningens arbetstid 0830-1730 och gick på 0400-0800 + 1600-2000 vakten. Något påfrestande för mig som är en stor älskare av att sova länge, alla ni som känner mig väl vet hur jag väldigt gärna sover tills klockan är minst 1000-12000 på dagen i normala fall. Men men, min nya styrman som jag går bakom är från Filippinerna också, en mycket för mig mycket äldre instruktör. Därav följer som smältande smör i solsken att det blir en hel del mer historier och gåtor som utbytts mellan varandra. Manuel som han heter blev väldigt glad idag då jag var den första eleven som lyckades knäcka en av hans gåtor någonsin, något som gav mig en liten kick på morgonen. Jag har också fått berättat för mig varför kaptenens hytt är på styrbords sidan, varför kylcontainers alltid är vita, och massa annat. Jag gillar han alla redan, men sen är det ju alltid så med äldre som är villiga att verkligen dela med sig av alla sina erfarenheter, de är ofta lätta att tycka om.

I Halifax blev det ett kort stop, vi kom in tidigt på morgonen i dimman och anlöpte hamnen runt 0800 lokal tid. Jag och Maskineleven drog raskt på oss landgångskläder och for iväg som två stycken pilar mot grindarna till hamnområdet. Vi hade trots allt bara till 1430 ungefär innan vi skulle kasta loss preliminärt. För mig var hamnområdet inte något större problem, den lokala väderleken var svårt snöslask med regn. Därav blev det att de nytjärade/nyfettade kängorna drogs på och jag stövlade utan problem omkring i vattenpölarna, rekommenderar varmt lundhags tjär/fett/vax medel. Vattnet rann av som om det var gummistövlar jag bar. Jonas däremot fick springa omkring i sina gymnastikskor och hoppa från punkt till punkt mer eller mindre. Tack och lov dröjde det inte mer än kanske 75 meter från fartyget innan en stor pickup med en äldre men mycket tilltalande kvinna erbjöd oss skjuts till grinden, hon bar en väldigt trevlig parfym med kan jag lova! Ett mycket bra första intryck av kanadensisk vänlighet.

Väl i grinden fick vi snabbt tag i en taxi som tog oss in till staden. Vi blev avsläppta utanför Halifax marin museum som bland annat har en utställning om Titanic och upp mot hundratalet handgjorda fartygsmodeller i montrar, och massa mer. De hade även en mycket charmig papegoja vid namn Merlin.
Presenterar man sig som sjöfarare så får man också lustigt nog rabatterat pris när man går in i, trots att det inte står på prislistan(tyckte mig inte se denna rabatt i farten i alla fall). Trevligt personal och väl värt 3 kanadensiska dollar för att springa omkring där inne en stund.

Vi passade också på att fråga vart man kunde få sig en riktigt god hamburgare serverade i staden, varpå de flesta försiktigt frågade ungefär "Like McDonalds or the real one?" efter försäkringar om att vi var ute efter RIKTIGA hamburgare så blev vi hänvisade till en trevlig restaurang vid namn "The blue nose II". Mycket riktigt serverades riktiga hamburgare med pommes till som fortfarande hade skalet på utsidan av potatisarna som de friterat lagom, prisa skyarna vad gott det var. Då hamburgarna inte var alltför stora och vi ändå var i Kanada bestämde jag mig för att "Jag ska minsann äta äkta Kanadensiska pannkakor". Kaxig så beställde jag två stycken i tron att de ska jag nog orka. Vad tusan, i kalle ankas värld ser det ju ut som de är lika stora som svenska pannkakor och att man staplar dem på hög för att få den klassiska traven med pannkakor och sirap. Kan informera om att i Kanada är de tjockare än vad vi i Sverige skivar våra bröd på morgonen, att få in två stycken pannkakor med samma omkrets som tallriken fick mig att tänka "chesus!". Efter tappert kämpande från både mig och Jonas, samt mycket sirap senare lämnade vi kvar bara 90% av den andra pannkakan på tallriken. Servitrisen fick nog ett gott skratt åt mig/oss. Men gott var det!

Efter maten tog vi en promenad runt staden för att smälta maten och passade på att ta lite bilder när vädret förbättrats något, kan säga att en regnig stad i Kanada på vår/vintern är ungefär lika tilltalande som en stad i Sverige just nu. Men några bilder blev det!

Vi kom tillbaka till båten, och mitt första kanadensiska besök hade gått jättebra. Passade på att ringa mamman min när vi hade lagt ut och stilla en moders sinne när hennes son passerat genom/förbi 3 stormar på vägen till Halifax, ett uppskattat samtal tror jag.

Nu är vi på väg till "The Big Apple" New York City! och kommer komma dit tidigt på morgonen i morgon, alla hjärtans dag. Vid frukostbordet lät det som vi kommer hinna in till stan så kanske jag kan ställa mig på Times Square och ta en bild? spännande och kul ska det bli!

Men den riktiga skatten för mig finns inte längre i New York utan snarare utanför. I dag på morgonvakten så såg jag ur ögonvrån hur havsytan vid sidan av båten bröts av fenor som guppade upp och sen dök ner igen. Jag bokstavligen sprang bort till bryggvingen och slet upp kikaren. Mycket riktigt, fria och vilda delfiner simmade förbi oss! 3 stycken fantastiska varelser, önskar att jag kunde sett dem mer nära men i kikaren var upplevelse nog. Blev glad ända in i själen och är det fortfarande. Hoppas kunna knäppa en bild på dem någon morgon om jag är snabb nog. Och när vi lägger ut från New York så går vi förbi en zon där 5 stycken valar siktats för några dagar sedan. Mänsklig civilisation i all ära, men mot Moder naturs skönaste skapelser kan inte Times Square mätas sig för mig. Längtar och hoppas på fler observationer, jag kommer stå med kikare och kamera i beredskap i stort sett så länge vi går utmed kusten här. Önskar jag kan ta en bild på dem så ni där hemma också får se dem!

Nu har det inte hänt så mycket mer! Men jag återkommer när jag varit i det stora äpplet med en lägesrapport!

Tills dess önskar jag.

God Speed,

Rasmus