"Natten gick hän och det grydde till dag, och de seglade ständigt"

Hej Alla glada!

Glada och nu äntligen lite soliga hälsningar från,

53°32,2´ Nord
003°23,1´ Väst

Väst om Liverpool och Nord om Great Ormes Head.
Position tagen: 1820 lokal tid

Dagen har varit fylld av hård sjö och moln som nu mot kvällen börjat spricka upp och ge oss lite solsken. Mycket välkommet efter flera dagar med både dimma och i allmänhet kanske inte turisters favoritväder!

Efter mitt senaste inlägg innan Hamburg så lyckades vi i tämligen(så gott som noll) dålig sikt ta oss in till våran kaj inne i denna sköna stad! Morgonen bjöd på tjock dimma och minusgrader med halka på utrymmen som varit exponerade för vätan/kylan. Så denna gången stannade jag precis som i Norfolk ombord och passade på att ta igen mig istället. Hamburg förändrades sedan successivt under dagen och det slutade med klar himmel och strålande solsken. Något som jag som stod nere på lastrampen tog mycket väl till vara på med att stå och njuta av solskenet, växelvis sitta och ta en härlig vårdag vackert på våran vaktpost. Temperaturen må ha varit lite kylig men i en stor varm arbetsjacka som man lånat från överstyrman så var det mer än behagligt, det var riktigt ljuvligt.

Utsikten som bjöds var Hamburgs hamnkärna, som till skillnad från alla andra hamnar jag nu besökt, hade en riktigt stor charm. Här finns den bilden som jag tror många har av hamnar fortfarande kvar. Små båtar trängdes tillsammans vid stora, små hamnmagasin låg lite överallt och vart man än tittade ut över horisonten så fanns det kranar i alla möjliga storlekar. Våra stuvare var mycket professionella, de såg ut som tomtar mest allihopa(tänk snövit och de sju dvärgarna, med butter, glader, toker osv osv), men fort och säkert gick all lastning och lossning. Återigen en hamn där vi som arbetar ombord mest kan stå och övervaka lite i lugn och ro. Skönt!

Efter att ha stått och tittat på en stund så kom en stuvare fram till mig och efter att ha introducerat mig själv som nybörjare så tog han sig tiden att lära mig lite om hur de genomförde sitt arbete. Mycket uppskattat att se den andra sidan av myntet lite, så att jag även vet hur stuvares bild av hur arbetet ska gå till ser ut. All information är trots allt värdefull när man ska samarbeta över gränser, kulturer och modersmål.  Bland annat bra att veta att det är två skilda företag som sköter säkringen av lasten, ett som säkrar den på sina lastbärare(släp, lastbilar, trailers, etc etc) och ett som säkrar fast lastbärarna i vårt skrov. Gör det första företaget fel så får dock de som säkrar lasten i fartygen den negativa responsen för det. Detta beror kanske på att en del information går förlorad på vägen till oss på fartygen ibland, tänkvärt och nyttig läxa.

Sent på eftermiddagen var det sedan dags att kasta loss från sköna Hamburg i en skön eftermiddagssol som börjat sjunka i väst. Staden bjöd på många fina fotografier över sin gamla stadskärna och den ganska så fina hamnen. En av mina bättre bilder blev på en orange horisont som gömde solen bakom upp mot 20 kranar. Ska se ifall jag inte lyckas lägga upp den här på bloggen när internet blir bättre. Men nu är det bara 4 veckor kvar cirka tills jag kommer hem till Sverige och kan använda upp mina föräldrars bredband en gång till kanske?

På vägen ut ur Hamburg började det kännas i hjärtat, nu var vi verkligen på väg Hem! Hem till familj och vänner och där det svenska språket talas och de blågula färgerna flaggas. Jag har aldrig uppskattat mitt eget hemland så mycket som nu. Det är skönt och tryggt att bo i Sverige. Något som vi alla kanske kan behöva påminnas om i vårt vardagsliv, alla har det inte så bra som vi. Sverige, där hem och härd finns.

De två dygnen som var kvar blev mest timmar som räknades ner, varje distansminut tog mig närmare och närmare min familj. Hela tiden kontrollera vår position på sjökorten, vad gör vi för fart? Hur ser vädret ut? Vad säger Göteborgs hamn om våran kajplats? När tar vi lots?

Hela tisdagen bjöd på mycket vackert och skönt väder för oss som låg och guppade i Skagerrak. Då vi reducerat vår hastighet kraftigt för att inte komma för tidigt till Göteborg så bestod bryggpasset vid middagstid mest av att stå och njuta av solskenet utanför bryggan. Vi lade oss en bra bit utanför all annan trafik som hade mer bråttom än oss att runda Danmarks nordspets. Hela Tisdagen kan mest beskrivas som en skön kryssning i 10 knop strålande solsken och sköna vindar.

Så kom då dagen!

Vi gled in i ett lite lätt grått Göteborg men havet var lugnt och fint inne i skärgården som bjöd på närmast spegelblankt vatten. I sista minuten hörde en gammal bekant från Grövelsjön av sig och det resulterade i ett sent guidat besök ombord som förhoppningsvis var lärorikt, för mig var besöket mycket uppskattat.

Efter att ha mest stått och stampat med fötterna medan vi väntade på att det fartyg som låg på vår kajplats skulle kasta loss och lämna kajen till oss så började nu alla dagens gäster höra av sig. Familjen kom först. Ett mycket kärt återseende och många sköna kramar senare så gav vi oss av in till Göteborg för att äta kinamat och fylla magarna innan det var dags för guidad visning ombord. Med sig hade mina kära tagit med sig svenska lyxartiklar som extra tuggummi , mineralvatten, och en uppskattad födelsedagspresent från kära Ninnie och Vilja hemma i Halmstad.

Klockan 1600 stod både familj och vänner och skakade på grinden. En hel eftermiddag med visningar av både lastrum, maskinrum, bryggan, hytter, mäss, byssan, squashhall, basketplan, Poopdeck, forecastle och mycket mycket mer så såg mina gäster väldigt nöjda ut för dagen när klockan blivit runt 1900 och det var dags att säga på återseende för denna gången. Det var dock som jag förstod det mer än en i sällskapet som tänkte tanken på en eventuell karriär till sjöss, och sen var det någon som hade en uttryckt önskan att bli Shanghajad. Även besättning och befäl gjorde sitt till för att göra hela dagen så bra för mig som möjligt med att hjälpa till med småsaker som västar till alla, en sen anmälan till vakten om extra besökare med mera. Så det var inte bara jag själv som fick dagen att rulla utan alla gjorde sitt till för att det blev så bra som det blev. Och lycklig som få var jag när jag sprang omkring med er och försökte visa allt jag kunde visa.

Efter 1900 var det dags för nästa visning. Många utvecklande frågor senare och en hel del klättrande upp och ner. Så var det dags att säga på återseende till även denna vän. Klockan hade hunnit bli 2130 och det var något om räkor som stod på agendan som jag förstod det. Själv gick jag efter att vinkat av min sista gäst upp i hytten och stupade rakt ner i kojen. Nästa pass började igen 0000 och jag skulle inte få lov att vila förrän 0400 nästa dag. Men det var värt det, det var en helt fantastisk dag för mig.

Efter denna uppladdning av energi så var viljan stark att sätta kursen mot atlanten igen. Och sen på natten kastade vi loss och sade hej då till Göteborg för denna gången. Natten var inte speciellt händelserik och en väldigt trött version av mig själv kröp nöjt upp i kojen 0400 och njöt av känslorna av att både vara på väg igen, och att träffat några av de jag har närmast mitt hjärta.

Efter Göteborg har vi återigen besökt Antwerpen, som bjöd på härlig vårvärme i form av 16° Celsius och svaga vindar. 1500 kaffet bakom bryggan var mycket gott att dricka när man kunde njuta av det utomhus. Min nya dödskalle mugg(Tänk stor, guldfärgad och med plastdiamanter pålimmade) såg till så att det nu inte blir några mer förväxlingar om vems mugg som är vems. Det pinsamma minnet av att råkat dricka ur vår nya överstyrmans favoritmugg brinner fortfarande starkt i bakhuvudet.

Dagarna börjar gå fortare och fortare nu känns det som, nu är det lite drygt 4 veckor kvar tills det är dags att mönstra av och ta en vecka hemma för att vila lite innan det blir TransWood i några veckor till. Sen är det sommarlov!

I skrivande stund håller vi nu på att glida in i slussarna till Liverpools hamn. Och mycket mer att skriva har jag inte just nu. Men vi får se vilka äventyr Atlanten har att bjuda på denna övergången. Vi lämnar Liverpool på Måndag och sätter kurs mot Halifax. Själv hoppas jag på att se fler delfiner och kanske någon val. Man vet inte vad nästa gryning bjuder på, när man jagar horisonten.

Ta hand om er!

God Speed,

Rasmus