Europa

Hej Alla glada!

Glada, pigga,mätta och soliga hälsningar från,

53°49,8´ Nord
006°59,3´Öst

Nederländska / Tyska gränsen lite väst om Elbes inlopp.

Nu ligger vi och gungar våran stilla väg fram mot Hamburg, Tyskland. Hela färden över Atlanten gick fint och inga omruskande stormar denna gången. Skönt att slippa dem, samtidigt var det ändå bra med stormarna förra övergången. De lärde mig och Jonas ungefär vart våra gränser, och eventuellt flyttade fram dem. Därav var det lite saknat att det inte blev någon storm denna överfarten då den kunde visat ifall vi fått bättre sjöben än förra gången.

De senaste dagarna har varit mycket behagliga, många ombord håller på och mönstrar av här i Europa. Alla är med rätta ivriga att komma hem till sina nära och kära efter långa tider till sjöss. Det började egentligen redan på andra sidan Atlanten när våran chief(ingenjörernas chef) klev av båten i Halifax och hans avlösare kom ombord. Sedan dess har vi bytt ut flera i manskapet och när vi når Hamburg kliver vår överstyrman av. I Göteborg kliver sedan den sista delen av de som har svensk nationalitet av för att bytas av. Därefter väntar 5 veckor med en nya ansiktet att lära känna, förhoppningsvis kommer de göra lika gott intryck som de andra som jag fått träffa på min färd tills nu.

På det stora hela är fartyget glatt nu. Fartyg har identiteter för sig själva, och där är känsliga för alla små skillnader i deras sammansättning. En del av fartygets identitet bestäms av hur hon är byggd, är hon ett starkt fartyg som en bogserbåt? Är hon uthållig som ett oceangående fartyg? Kanske är hon listig som en U-båt? Dessa är de fasta egenskaperna som ett fartyg har redan innan hon har blivit bemannad av sin besättning. Men den viktigaste delen av hennes identitet står besättningen för. Är besättningen glad så är oftast även båten glad hon med, och likaså är det när det blir tvärt om.

Conveyor är gammal i skeppsår, många fartyg slutar sina liv innan det har gått 30 år sedan deras födelse. Ändå är hon här, något åldrad men fortfarande stark. Fortfarande trygg i vetskapen av att hon kan ta atlantens sjögång bättre än många yngre fartyg. En av våra besökare ombord skrattade lite när han beskrev henne som en Mormor till havs. Och det är nog rätt och riktigt. Den här Mormodern går dock fortfarande rakryggad och stolt trots sin ålder, och hon kan om man inte aktar sig fortfarande sätta ynglingar som har huvudet bland molnen på plats. Men hon kan också vakta en från allt ruskigt som finns utanför ventilerna när det behövs, som hon bevisade för oss på första övergången.

Solen skiner på oss idag, havet är så gott som platt, långt borta i fjärran skymtar horisontens jämna streck. Vi gungar mjukt i de tämligen obefintliga vågorna,vi har så lite last ombord inför de sista hamnarna att Conveyor rullar för minsta lilla vindpust eller våg. Tur att världen är så lugn att vi bara rullar som vaggan de flesta av oss legat i när vi var små, eller som i hängmattan en solig dag där hemma när alla bekymmer har blåst förbi.

Kom precis upp från våran söndagsmiddag. Det är alltid glass på söndagarna som efterrätt och idag fick vi supergod äppelpaj till den. Livet är nästan orättvist bra just nu. Varm äppelpaj direkt från ugnen som har några kulor smältande glass ovanpå. Mumma! Och så själva doften av kryddorna som stiger upp från ugnsformen, det krispiga skalet ovanpå. Det har sin fina färg med variationer från mörkt kanelbrunt till ljust som insidan av ett kokat äpple. Halleluliha prisa skatteåterbäringen eller något!

De senaste dagarna har passerat mjukt förbi i kalendern. Till skillnad från våra första veckor som var ett organiserat kaos. Vi stannade förbi Liverpool direkt efter att vi kom in från Atlanten, denna gången var lastning och lossning smidig så ingen huvudvärk där. Lättade kastade vi loss och efter att ha tuffat motströms genom Engelska kanalen kom vi in i Antwerpen och där råder av erfarenhet en väldigt strikt världsordning. Knappast läge att stressa upp sig när de skickliga stuvarna arbetade både flitigt, snabbt och säkert. Så det blev mest att dricka varm dryck(te för mig) nere i lastrummet och glatt övervaka när stuvarna arbetade. Skönt att kunna koppla av lite efter staterna....

Mitt nuvarande vaktpass mellan 1200-1600 & 0000-0400 passar en ung kille som mig helt perfekt. Vara vaken hela natten och sova halva dagen. Påminner mig om en sång om en skogshuggare som Monty Python framförde på sin storhetstid. Tur att jag inte är som skogshuggaren i sången.

Så för att runda av ett tämligen odramatisk inlägg kan jag nu säga att jag sitter här på min "lediga" söndag och ser på när himlen färgas svagt röd när solen tar sig ner över horisonten i väst. Lisa Nilsson sjunger "Himlen runt hörnet" i mina hörlurar och jag känner att den låten passar synnerligen bra just idag.

Jag återkommer till er efter att vi kommit fram till Hamburg och är på väg mot Göteborg om min tid tillåter det.

Annars som vanligt får Ni ha det så gott, unna er själva lite äppelpaj med glass kanske?

God Speed,

Rasmus